Stig Andersson

Två byorginal i Skyttmon

Ägare till fastigheten Aspnäset nr.1 i Skyttmon, var bonden Jöns Henriksson och hans hustru Karin. Jöns var född i byn och hans hustru kom från Öravattnet. De fick med tiden två söner och en dotter.

Den äldste av sönerna Henrik var född 1834, dottern Lisbet född 1838 och Jonas född 1849.

Henrik var lång och reslig och en grann karl. Hans bror Jonas var en formlig jätte. Han var över två meter lång och mycket grovlemmad. Henrik var envis och tjurig. Jonas var gladlynt och trevlig och mycket omtyckt.

Efter föräldrarnas död övertog bröderna gården och skötte den tillsammans, båda förblev ogifta och hade till sin hjälp på gården två pigor och två drängar. Dottern gifte sej och bosatte sej i Aspås. Henrik deltog sällan i något arbete utomhus, utan var inne och hjälpte innepigan med sysslor inomhus.

På vintern satt han mest framför spisen och eldade. Jonas var alltid med om arbetet utomhus tillsammans med drängarna. På hösten var han flitig jägare och under vintern var han en hejare i timmerskogen.

Henrik dansade gärna och var en skicklig dansör, även på ålderns höst förde han sin dam lika ledig och elegant som mången yngre herre. Det gick många historier om de båda bröderna som många gånger kunde vara både egensinniga och tjuriga.


En dag under höbärgningen hade det regnat så gott som hela dagen, man hade slagit hö på en fäbodvall några kilometer hemifrån. När då slåtterfolket kom hem sura och trötta efter dagens jobb, var vattenhinken på pallen i köket tom. Henrik som satt inne som vanligt säger då till sin bror:

" Nu kan väl du som ändå är blöt gå och hämta en hink vatten."
Jonas sade inte ett ord utan tog kopparhinken som man brukade bära vatten i, gick ut och hämtade en hink vatten. När han efter en stund kom tillbaka går han fram till sin bror och tömmer vattnet över honom och säger:

"Nu kan du gå efter vatten för nu är du lika blöt som jag."

Henrik vågade inte annat än lyda sin bror för han såg att Jonas var rasande.

En vinter avverkade bröderna 3.000 bitar mycket grovt timmer som kördes ner till Ammerån och lades ut på isen för att flottas ner till kusten, men bröderna blev osams med virkesmätarna som skulle tumma in virket. Man ansåg att mätarna hade tummat för snålt.

Bröderna förklarade att det var bäst att de försvann därifrån annars kunde det hända en olycka. På våren när älven gick upp fick virket gå otummat och bröderna förlorade hela virkespartiet.

Bröderna hade en gris som fick en aktningsvärd ålder, den blev hela sju år innan den fick sluta sina dagar. När folk frågade varför de inte slaktade grisen svarade bröderna:

"Nej vi ska ju ändå ha en gris och då kan ju den här få leva några år till."

En vanlig frukosträtt i gården var paltbröd med fläsk, en maträtt som bröderna tyckte mycket om. En dag ansåg en av pigorna att man skulle variera kosten och satte sej att skala potatis som hon skulle steka tillsammans med fläsk. Jonas satt och tittade på och retade upp sej på nymodigheterna men sade ingenting, men när pigan var färdig med potatisen steg Jonas fram, tog skålen med potatisen och tömde den i grisbyttan med kommentaren:

"Han ske (ska) bli gla nu grisen när han få peran (potatisen) skalad."

På ålderns dar sålde bröderna gården år 1913 till Jonas Andersson (Skyttmo) och hans hustru Anna. De båda bröderna flyttade då in i en undantagsstuga på gården. Jonas och Anna byggde år 1915 upp ett nytt bostadshus framför det gamla huset på gården, som är ett av byns äldsta hus. Henrik Jönsson dog 1918, 84 år gammal.

Jonas dog år 1920,71 år gammal.

***

2003-05-05