Nikolaus blev
Nordens äldste man

Nikolaus på sin 109-års dag.

Nikolaus Henriksson föddes på Aspnäsets gård i Skyttmon år 1883 och kom att verka och bo på denna gård till sin död 109 år senare.

Nikolaus och hans sju år äldre broder Olof Petter fick hjälp de första barndomsåren av anställda kvinnor, deras mor var mycket sjuklig och vistades långa tider på sjukhus. Hon dog när Nikolaus var sju år och Olof Petter tretton år. Deras far Henrik Olofsson oroades ständigt för sin hustrus hälsa och styrdes helt av sin far Olof Henriksson (Ol Hinnersa) som var den borne härskaren och en riktig kraftkarl.

Nikolaus far och mor bodde hos hans farfar och då hans mor nästan ständigt var sjuk, sköttes hushållet av främmande kvinnor. Det fanns tre kvinnor anställda som delade på sysslorna i ladugården och i hemmet samt tre drängar, tillsammans med övriga i familjen var
man elva personer.

I det gamla huset fanns det på den östra delen ett stort kök, åt väster storstugan som användes vid högtidliga tillfällen, i mitten förstugan med ingång från söder och mot norr en kammare avsedd för främmande. I alla rum var det öppna spisar men vintertid var det ändå mycket kallt och dragit. Under vintern låg alla i det stora köket där man kunde hålla en någorlunda dräglig temperatur.

Detta ändrades radikalt sedan den nya mangårdsbyggnaden var klar, den blev betydligt varmare och bekvämare. Den började byggas 1875 och var färdig 1876. I ett rum innanför köket låg sedan alltid Nikolaus, farfar och drängarna. Även ladugården var gammal och tungarbetad den var i två våningar, på nedre botten nötkreatur och getter och på övre våningen plats för får och höns.

Den nya mangårdsbyggnaden var färdig 1876.

Från foderboden som fanns på sidan av ladugården bar man in fodret till djuren på nedre våningen och till fåren skulle allt bäras uppför trappan, ett mycket tungt arbete. En ny och mer modern ladugård byggdes i början av tjugotalet, en högst nödvändig förbättring.

Nikolaus far Henrik Olofsson blev illa stångad av en tjur år 1902. Han skulle gå med tjuren till en slaktare som köpt tjuren. När han öppnade en grind efter vägen mellan Skyttmon och Öravattnet, tappade han hatten och tjuren blev rasande och började stånga hatten. När Henrik försökte rädda hatten blev han så illa stångad av tjuren att han senare avled. Han var då 58 år.

Det var en svår tid för Nikolaus och hans bror då även deras farfar hade gått bort året innan. De båda bröderna delade gården i början av 1900-talet och Olof Petter flyttade till södra sidan av Ammerån där han byggde upp nya hus.

Nikolaus fortsatte med anställdas hjälp att arbeta på hemgården. Sedan han gjort värnplikten på T3 i Sollefteå som sjukvårdare, studerade han på Birka folkhögskola under ett år.

Nikolaus var en snäll och försynt person och hade turen att få tag på mycket duglig arbetskraft som stannade hos honom i många år. Han hade alltid så länge jag kan minnas en dräng och två pigor - de kallades så på den tiden. En av dem skötte hushållet och den andra korna. När det var dags för slåtterarbete brukade han anställa två man till samt minst en kvinna som skulle räfsa hö.

Övre hallen på Aspnäsets gård.

Man skulle på den tiden ta vara på allt foder som fanns, för den odlade arealen var liten på gården och starrslåttern efter Ammerån var ett bra tillskott liksom slåttern i fäbodarna 5 kilometer från byn.

Nikolaus stora intresse var fiske i alla former och i mitten av 1930-talet började han arbeta med att anlägga ett fiskdamm en kilometer från gården på norra sidan av ån. Han dämde upp ett källflöde som kom ur berget och fick till en liten fin damm med mycket bra vatten. Tjänstefolket undrade många gånger vart Nikolaus försvann om dagarna, men så småningom kröp det fram att han höll på att bygga en fiskdamm.

När slåtterfolket fick reda på detta hjälpte man sedan Nikolaus många kvällar den sommaren med arbetet att färdigställa dammen.
Under många år ägnade Nikolaus mycket tid till att sköta om denna fiskdamm. Han fiskade många hundra öringar i Sågbäcken ovanför byn och släppte ut i dammen och han matade dem mest varje dag. Och de växte och frodades men Nikolaus fiskade aldrig i dammen, han bara fyllde på.

Men när minken kom i mitten av fyrtiotalet och började ta fisk i dammen kämpade Nikolaus en ojämn kamp några år mot marodörerna, men efter en tid hade minken rensat dammen från all fisk.

Nikolaus var en stor djurvän men minken tyckte han inte om. Han hade flera fällor ute vid dammen och tog många minkar men lyckades
aldrig rädda sina fiskar. Ett annat stort intresse hade Nikolaus
och det var blommor i alla former både inne och ute. Han planterade också massor av blommor runt bostugan på fäbodvallen.

I början av 1930-talet hade han skaffat bisamhällen och hade 10-12 kupor i trädgården med omnejd, han fick mycket honung men sålde aldrig någon honung. Det man inte använde i hushållet där hemma skänktee han bort till vänner och bekanta.

Ett annat intresse som Nikolaus hade var musik. Han utövade själv ingen musik men han köpte ständigt nya grammofonskivor som han spelade på sin stora trattgrammofon. På sommaren bar han ut grammofonen på verandan och spelade för de ungdomar som brukade samlas där om kvällarna. Nikolaus tyckte mycket om ungdomar och var glad när de samlades där. Han var själv mycket spänstig och deltog gärna i olika lekar hemma på gården.

Jag minns en kväll i slutet av femtiotalet, troligen 1958. Några av slåtterfolket och ungdomarna från byn hade mätt upp en sträcka på hundra meter, där man sprang på tid. Även Nikolaus ställde upp och sprang och han var inte sämst - han var då 75 år.

Varje sommar flyttade han med kor och getter till fäbodarna uppe på berget , Kälabodarna, ca 5 km hemifrån. Där fick djuren beta på skogen fram till början av augusti. Där hade han korna fram till mitten av femtiotalet varje sommar, men när en björn började slå sina lovar runt fäbovallen, var det ingen butös som ville vara där längre. Den sommaren tog björnen åtta får för Nikolaus.

På sensommaren varje år flyttade Nikolaus korna till en fäbodvall vid sjön Länglingen några km från Fullsjön. Han hade där ett skogsskifte med en stuga och en ladugård på en äng nere vid sjön, där fick korna gå på bete i skogen ända till i början av oktober.

Nikolaus och butösen gick med korna vägen fram till Fullsjön, sedan en skogsstig till fäbodvallen, hela vägen ensträcka på ca 2,5 mil. Med sej på sina turer i skogen hade han ofta sin stora lådkamera. Han tog under 1920-30 talen mycket bilder på blommor och djur och han dokumenterade mycket av arbetet på gården med sina bilder.


Förmaket på Aspnäsets gård.

Med det stora antalet anställda var det många gånger svårt att få ekonomin att gå ihop. Under 1920-30-talen var enda inkomsten på
jordbruket försäljning av smör och ost och några liter mjölk ibland samt något slaktdjur. I slutet på 1940- talet började en lastbil köra mjölk till mejeriet i Sikås och då kunde Nikolaus börja leverera mjölk dit och få någorlunda fast inkomst från jordbruket.

Det som hjälpte upp ekonomin för Nikolaus var skogen. Det fanns ganska bra med skog på fastigheten och han sålde någon skogsstämpling vartannat år och om vintrarna brukade drängen hugga och köra ner en del virke till Ammerån.

Nikolaus hade ett av de tidigaste privata telefonabonnemangen.
I september 1905 lät han installera telefon till en kostnad av 80:33.
Kvartalsavgiften var 15:-

Som närmaste granne under alla år som Nikolaus levde, har jag bara fina minnen av honom och han var alltid den borne optimisten. "Det ordnar sej nog", var hans valspråk.

I början av 1970- talet överlät Nikolaus gården till en släkting och han fick nu mera tid för sin stora hobby, nämligen att fiska och så länge han orkade ro var han ute med båten alla dagar.

På senare år när han inte orkade så mycket, fick han en god och kärleksfull omvårdnad av sina släktingar och kunde bo hemma ända fram till sin död. Han var fram till de sista dagarna intresserad av allt som hände i byn och ute i världen.

Nikolaus hade under sin levnad fått uppleva stora förändringar,
T.ex. bilen, flyget, radio och TV, och i TV sett hur man landade på månen. Han hade sett och upplevt mycket under sitt långa och som jag tror lyckliga liv.

Nikolaus Henriksson dog den 5/7 1993, då 109 år gammal, och en redbar gammal man hade gått ur tiden.

***

2003-03-25